Efter en promenad med Ove och pappa där hundarna sprang som tokar åkte Nelson och jag till Saxnäs för årets första lydnadstävling. Den gick i ridhus och det tyckte jag skulle bli intressant att se hur det var att tävla i ett sådant. Nelson har aldrig ens varit i ett ridhus förut men jag tyckte ändå att vi skulle köra på och tävla.

Vi kom dit i rätt perfekt tid. Kunde anmäla oss och se det sista ekipaget av lydnadstrean. Sen var det lottdragning och jag hoppades på en tidig start så jag skulle slippa att nervositeten byggdes upp. Jag drar en 2a. Perfekt!

Tar ut Nelson ur bilen och börjar värma upp och säger till tävlingsledaren att jag avstår platsliggningen. Vi måste öva på den mer med andra hundar. Nelson hade lite problem med att fokusera med de andra hundarna närvarande och de nya lukterna men efter ett tag tyckte jag iaf att vi fick till en rätt bra kontakt så jag var rätt optimistisk.

När vi går in på plan tycker jag att nerverna är rätt bra under kontroll och jag kommer mirakulöst nog ihåg att säga att jag har handtecken på ställandet. Börjar med linförigheten. Han nosar, inte bra. Försöker iaf att få lite kontakt och får det också lite då och då men han är rätt inne i sin egen lilla värld. Vi genomför hela linförigheten (läs jag går som jag blir tillsagd och Nelson nosar med, sitter inte ens i halterna :evil:  ).

Nu är det dags för läggandet och jag stoppar undan kopplet. Han går faktiskt fot och lägger sig på tredje kommandot. Jippi!!! När jag gått iväg och sedan vänder sig om ligger han kvar.Yes! Går tillbaka och han ligger ända tills jag säger sitt och sätter sig super duper fint. Åh vad glad jag var!

Sedan kommer inkallningen och den brukar han va bra på. Men när jag har gått ifrån honom och vänder mig om ser jag att han STÅR upp. Kommenderar sitt och han sätter sig faktiskt. När jag sen kommenderar hit kommer han i en väldans fart, precis som vanligt, MEN, han verkade ha glömt var bromsen satt för han sprang bara förbi mig och hittar en hög med sågspån som de ha markerat ut startplatsen med och kommer inte när jag ropar och lockar utan springer iväg och vad hittar han inte då om HÄSTBAJS!  Himmelriket för en flatte!

Både tävlingsledaren och domaren hjälper mig för att försöka få in honom och tillslut så kommer han till domaren och jag kan skälla ut honom ordentligt. Vi hoppade över ställandet eftersom han hade varit så olydig men nu när jag tänker tillbaka på det så tror jag att jag kanske skulle ha testat iaf eftersom han gick så bra på läggandet. Men det är lätt att vara efterklok.

På apporteringen nosar han lite på apporten och sen tuggar han lite på den……Hopp över hinder. Han hoppar och sen glömmer han igen vart bromsen sitter och springer och käkar bajs igen. Suck. Nu kan jag iaf koppla honom och sen blir det tandvisning som nog inte var så trevlig för domaren efter allt bajs han hade ätit. Starkt av honom att pilla i munnen på honom då

Målet för dagen var att genomföra tävlingen, brydde mig inte alls om vilka poäng vi skulle få. Jag skulle gå in med en positiv attityd och gå in och ha kul och inte ta så allvarligt på det som jag gjorde vid förra tävlingen och det tycker jag vi lyckades med. Sen hade inte jag räknat med att det skulle finnas hästbajs inne på planen, det trodde jag de skulle ha tagit bort. Så nu vet vi det. Inga fler ridhus för hästbajsälskande Nelson.

Nu har jag lagt upp dagens resultat under lydnaden och där finns även protokollet.

Nu är det läggdags!

Idag fick hundarna springa lite lösa på morgonen. Har gått koppelpromenader med dem i några dagar nu eftersom det varit så hård skare men idag kom det nysnö som lättade upp det. De hade mycket spring i benen och bus att få ur kroppen.

På eftermiddagen blev det lite träning. Erika och Ove gjorde lite apporteringsövningar och jag och Nelson tränade lydnad med kommendering. Nelson brydde sig inte ett dugg om vad erika sa. Däremot var vanten som jag hade lagt vid lekstugan väldigt intressant så när jag kommenderade ”Hit” sprang han o tog vanten istället. Inte riktigt vad jag hade tänkt… Snön gjorde även att han blev rätt sprallig men glädjen finns där iaf

Nu sover de båda så sött.